Idén i sig bygger på vikten av riskspridning, så att samtliga ägg (t.ex. innehav i ett antal aktier) inte går förlorade helt och hållet om korgen ifråga (t.ex. en specifik bransch) tappas.

Låt oss titta närmare på vad riskspridning, även kallat diversifiering, innebär för sparande.

Vad är diversifiering och varför är det viktigt att känna till?

När man talar om diversifiering i samband med investeringar så pratar man egentligen om riskspridning. Mer specifikt om att reducera risken i en portfölj av värdepapper, bestående av exempelvis aktier eller räntebärande placeringar, utan att för den delen avstå från avkastning på lång sikt.

Risken ifråga är som högst om investeringar endast sker i ett fåtal värdepapper, och man har därför för avsikt att bygga en portfölj vars totala risknivå blir lägre. Om ett innehav underpresterar så kan ett annat då väga upp för detta.

Målet är alltså inte att helt och hållet undvika risk, utan att kontrollera risken och åstadkomma en högre riskjusterad avkastning genom rätt kombination av värdepapper. Denna teori framarbetades redan i början 1950-talet av nobelpristagaren Harry Markowitz som banade väg för den moderna portföljteorin.

Olika typer av riskspridning

På ett övergripande plan brukar man tala om två olika typer av risker vid aktieplaceringar; dels en “företagsspecifik risk” (även kallat unik eller icke-systematisk risk) och dels en “marknadsrisk” (även kallat systematisk risk).

Den företagsspecifika risken kan minimeras genom en att bygga en väldiversifierad portfölj. När vi talar om aktieplaceringar så innebär det att du sprider den företagsspecifika risken genom att köpa aktier i flera olika typer av bolag.

När det däremot gäller den marknadsspecifika risken, så kan den inte diversifieras bort eftersom den beror på ett flertal omvärldsfaktorer som inte kan påverkas enskilt och som ofta rör hela marknader.

Med grund i detta resonemang kommer alltså en bred indexfond bestående av samtliga aktier på en viss aktiemarknad då i teorin endast innehålla marknadsrisk, medan en enskild aktieplacering innehåller både marknadsrisk och företagsspecifik risk.

Utöver detta finns det också andra risker kopplade till investeringar. Dessa kan variera med hänsyn till vilken typ av finansiellt instrument det är, vem som är utgivare av det samt på vilken finansiell marknad det handlas på.

Figuren ovan illustrerar hur portföljens risknivå faller ned mot marknadsrisken i takt med att fler bolag adderas. Observera däremot att denna riskspridningseffekt är avtagande, det vill säga att själva nyttan av riskspridningen blir mindre och mindre.

Exempel – diversifiering

Låt oss titta på ett enkelt exempel som redogör för vilken effekt diversifiering har på en portföljs risk och avkastning:

Säg att du investerar 10 000 kr på börsen. Du väljer att placera summan i två olika bolag som är verksamma inom olika branscher och vars respektive verksamheter påverkas av skilda faktorer; “Bolag A” (50 %, 5 000 kr) samt “Bolag B” (50 %, 5 000 kr). Efter en tid utvärderar vi portföljen och ser att utvecklingen för “Bolag A” uppgår till + 30 %, medan utvecklingen för “Bolag B” istället är - 20 %.

Vi får då följande utfall:

Bolag A: 5 000 * 1,3 = 6 500 kr
Bolag B: 5 000 * 0,8 = 4 000 kr
Resultat = 10 500 kr

Absolut förändring: 10 500 - 10 000 = + 500 kr
Total avkastning för portföljen (%): (10 500 - 10 000)/10 000 = + 5 %

Hade du däremot investerat dina pengar enbart i “Bolag B”, vars avkastning i exemplet var negativ, så hade ditt totala kapital istället varit 8 000 kr. Alltså, en förlust på 2 000 kronor.

I detta exempel kan man givetvis argumentera för att en investering där 100 % av kapitalet hade investerats i “Bolag A” (den relativa vinnaren här) hade varit mest gynnsamt för avkastningen. Problemet är att det är mycket svårt att enbart handplocka enskilda vinnarplaceringar över tid.

Därtill kan det vara så att en viss framtida vinnarplacering underpresterar under en period för att sedan generera en stark avkastning. Det gäller då att man har den psykologiska styrkan att först bevittna en värdeminskning och sedan invänta en eventuell återhämtning utan att sälja bort sig under resans gång.

Denna poäng kan förstärkas ytterligare genom att se till vad som krävs procentuellt sett för att en aktie ska återhämta en förlust. I exemplet ovan kan vi se att om du endast hade placerat dina pengar i “Bolag B”, vars utveckling var - 20 %, så hade den aktien behövt stiga med 25 % för att nå break-even, det vill säga punkten där du går plus minus noll på investeringen.

Detta kanske inte låter oöverkomligt, men som bilden nedan visar så blir denna effekt starkare ju större förlusten i värdepappret är.

Exemplet ovan tar ej hänsyn till varken transaktionsavgifter eller eventuell skatteeffekt. Därutöver exemplifieras här endast diversifiering som koncept och meningen är inte att visa en hur en diversifierad portfölj bör se ut.

Det är just därför diversifiering är en så pass viktig komponent vid investering. Ingen vet vad framtiden har att erbjuda och det är något man bör ta höjd för. Genom att inneha en diversifierad portfölj är det mer sannolikt att det man förlorar på gungorna kan tas igen på karusellen – för uttrycka konceptet i en floskel.

Hur går man tillväga för att diversifiera sin portfölj?

När du bygger en diversifierad portfölj är det som sagt viktigt att riskerna sprids över flera värdepapper, så att exempelvis förluster i ett par värdepapper kan motverkas av vinster i andra. Detta förutsätter däremot att tillgångarna i portföljen inte är perfekt korrelerade med varandra.

Korrelation – ett verktyg för att diversifiera sina innehav

Korrelation är ett statistiskt mått på samvariationen mellan två, eller flera, variabler (i detta fall två finansiella tillgångar – såsom aktier). Det kan exempelvis handla om hur aktiekursen för två olika bolag på börsen utvecklar sig i förhållande till varandra.

Korrelationen brukar anges med en korrelationskoefficient (inom intervallet -1 till +1) som uttrycker riktningen och styrkan på sambandet mellan variablerna. Om korrelationen är positiv så innebär det att prisutvecklingen för två aktier kommer att röra sig i samma riktning. Om korrelationen istället är negativ så kommer prisutvecklingen för aktierna att röra sig i motsatt riktning från varandra. Om korrelationen däremot är noll, så finns det ingen korrelation mellan aktiernas prisutveckling.

Man kan säga att ju större positiv korrelation mellan två aktier, desto mindre blir effekten av diversifieringen (och vice versa). Man kan med andra ord använda sig av korrelation som verktyg för att diversifiera sin portfölj.

Så bygger du en diversifierad portfölj

Nedan listas ett par faktorer du kan ha i åtanke för att bygga en diversifierad portfölj. Spridning av risker kan då exempelvis ske:

1) Mellan värdepapper och tillgångsslag

Att placera allt kapital i ett enda värdepapper, såsom en aktie, innebär en högre risk för att förlora hela ditt investerade kapital. Om kapitalet ifråga istället fördelas över exempelvis 20 olika bolag och ett av dessa går i konkurs, så innebär det risk för en förlust motsvarande 5 % av portföljen.

Detta förutsätter dock att bolagen är likaviktade, det vill säga att kapitalet är jämnt fördelat i de olika bolagen, vilket inte får glömmas bort vid riskspridning. Det kan också vara klokt att diversifiera mellan olika tillgångsslag och emittenter (det vill säga utgivare av värdepapper).

Exempel på olika tillgångsslag kan vara aktier, räntebärande tillgångar, råvaror och realtillgångar. En nyckelaspekt här är att investeringar bör ske i värdepapper vars positiva korrelation till varandra är låg, det vill säga < 1, och som därmed inte är exponerade mot samma typ av risk. Om du är ute efter att bygga en diversifierad portfölj bör tillgångarna helst vara negativt korrelerade. Kort och gott; placera inte allt kapital i ett värdepapper utan i flera – och gärna av olika slag.

2) Mellan olika marknader och med hänsyn till geografisk exponering

Detta innebär att investeringar inte ska ske bara inom en viss bransch och ett specifikt land (t.ex. fastighetsmarknaden i Sverige). Om allt kapital placeras i värdepapper som alla riktar sig mot samma bransch och land så har diversifieringen i portföljen inte ökat i någon större utsträckning.

Precis som enskilda bolag så kan även länder ställas inför bland annat ekonomisk problematik. Att istället fördela kapitalet över flera olika branscher och länder innebär att portföljens framtida avkastning inte enbart hänger på hur exempelvis svenska fastighetsbolag utvecklas över tid. Detta bidrar då till en ytterligare nivå av riskspridning.

3) Mellan valutor

En annan dimension av diversifiering som ofta förbises är den som sker mellan valutor. Genom att köpa tillgångar som handlas i olika valutor kan du balansera valutarisken i din portfölj. En anledning till att denna typ av riskspridning ibland hamnar i skymundan grundar sig på argumentet att man har bolag i sin portfölj vars underliggande verksamheter är exponerade mot olika valutor (t.ex. svenska exportbolag med global närvaro).

Men det kan även bero på det fenomen som kallas “home bias”, där investerare uppvisar en preferens för det som upplevs bekant, ligger nära tillhands och ger oss en känsla av trygghet. Detta leder då till en övervikt mot sin “hemmamarknad”, med placeringar i inhemska tillgångar i lokal valuta.

Idag är det vanligt med rörliga växelkurser. Det innebär att valutans värde varierar i enlighet med utbud och efterfrågan. Dessa marknadskrafter influeras i sin tur av en rad olika makroekonomiska faktorer. Värdet på andra valutor i förhållande till den svenska kronan får därmed betydelse för din avkastning vid köp och försäljningar av tillgångar.

Över ett lägre tidsperspektiv tenderar fluktuationer i valutakurser och valutaeffekter att jämna ut sig, men att bygga en portfölj som tar valutarisken i beaktning kan dämpa kortsiktig volatilitet i portföljen.

4) Över tid

En komponent som ibland tenderar att glömmas bort är tid. Med detta menas att investeringarna ifråga sker regelbundet och vid olika tillfällen. Ett klassiskt exempel på diversifiering över tid är månadssparande. Denna typ av återkommande köp jämnar ut effekten av marknadsfluktuationer och därmed också utvecklingen i portföljen på längre sikt. En anledning till att detta är bra ur ett riskspridningsperspektiv är för att du inte behöver försöka tajma marknaden, vilket ofta lyfts fram som mycket svårt.

Genom att tidsmässigt diversifiera dina placeringar är chansen större att köp på höga kurser (då du t.ex. får färre aktier eller fondandelar för en given summa pengar) kan balanseras ut av köp på lägre kurser (då du istället får fler aktier eller fondandelar för en given summa pengar). Detta påverkar alltså det genomsnittliga pris du har betalat för ett visst antal värdepapper.

Hur många innehav bör man ha?

Eftersom studier skiljer sig åt finns det tyvärr inget entydigt svar på vilket specifikt antal värdepapper du bör ha i din portfölj för att uppnå en optimal riskspridning. När man hänvisar till aktier så brukar dock en tumregel som ofta lyfts fram vara att omkring 10-20 likaviktade bolag (av olika typer och som är aktiva inom olika branscher) ska ge goda förutsättningar för att bygga en diversifierad portfölj. Samtidigt är det bra att ha i åtanke att diversifieringseffekten är avtagande.

Men detta grundar sig också på dig som investerare och din inställning till investeringar – som intresse, riskvilja och sparhorisont. Om du har ett förhållandevis lågt intresse, brist på tid eller erfarenhet vad gäller analyser av enskilda investeringsalternativ så kan det vara klokt att gå med en bred diversifiering. Då kan exempelvis passiva indexfonder vara en väg att gå om du inte vill bygga en egen portfölj av ett större antal enskilda värdepapper.

Om du istället har ett stort intresse eller planerar att lägga tid på att analysera och följa upp dina investeringar, så kan en mer koncentrerad, det vill säga en smalare och mindre diversifierad, portfölj vara ett alternativ. Då kan det vara aktuellt med mer nischade fonder eller en portfölj av enskilt utvalda värdepapper som du tror har förutsättning att prestera väl. Detta alternativ är dock förknippat med en högre risk.

Fonder och diversifiering

Ytterligare ett sätt att ta del av diversifieringseffekten är genom att investera i fonder, som i mångt och mycket kan anses vara en diversifierad sparprodukt. Graden av diversifiering kan dock variera beroende på vilken typ av fond det är – t.ex. om det handlar om en smal nischad fond, en blandfond eller en bred global indexfond.

När det kommer till “traditionella” aktiefonder eller värdepappersfonder som lyder under det så kallade UCITS-direktivet (en samling EU-direktiv som gäller för värdepappersfonder i Sverige och EU/EES), så består dessa i praktiken alltid av minst 16 innehav. Detta som ett resultat av att dessa typer av fonder utgår från den så kallade “5-10-40-regeln”.

Denna regel innebär i korthet att en aktiefond högst får placera 5 % av fondens totala värde i ett enskilt innehav. Undantag existerar under förutsättning att inget enskilt innehav överstiger 10 % av det totala fondvärdet. Därtill får summan av fondens fem största innehav totalt sett inte överstiga 40 %. Effekten blir då alltså att storleken på enskilda innehav begränsas och riskerna sprids.

Fondtyper som ej möter de krav som ställs för att kunna klassificeras som en värdepappersfond brukar falla under beteckningen “alternativa investeringsfonder” och omfattas inte av samma krav när det exempelvis gäller placeringsregler och spridning av risker. Exempel på denna fondtyp är hedgefonder och private equity-fonder. Dessa har en större flexibilitet när det kommer till inriktning och strategi.

Genom att investera i fonder kan du få en diversifierad portfölj till en förhållandevis låg insats. Detta i jämförelse med att exempelvis köpa aktier i samtliga bolag som fonden ifråga innehar. I och med att det är fondandelar som handlas så är det även enkelt att sätta upp automatiska återkommande köp, till exempel ett månadssparande, för att ta del av diversifieringseffekten över tid.

För- och nackdelar med diversifiering

Givetvis finns det både för- och nackdelar med en bred diversifierad portfölj. En del fördelar har vi nämnt, som möjligheten till att kunna reducera den övergripande risken och samtidigt kunna höja den riskjusterade avkastningen för portföljen.

Men det finns även en positiv psykologisk effekt som kan komma med att inneha en diversifierad portfölj – att det för många tenderar att vara enklare att vara långsiktig i sitt sparande om man upplever att svängningarna i portföljen är begränsade och mer förutsägbara. Detta grundar sig till stor del i förlustaversion, där vi ofta anser att en förlust har en större negativ effekt på oss än vad en vinst av samma storlek har positiv effekt. Vi hatar helt enkelt förluster mer än vi gillar vinster.

Samtidigt kan en nackdel med diversifiering vara att det i viss mån begränsar, eller urholkar, avkastningspotentialen. Det reducerar risken för portföljen som helhet, men begränsar avkastningen för placeringar som avkastar starkt. Detta är då ett pris man betalar för att för skydda portföljen mot stora förluster.

Uppföljning och rebalansering

Slutligen så är det även bra att se över din portfölj regelbundet och rebalansera innehaven som den består av. Rebalansering innebär att portföljens risknivå återställs till nivån den hade från början. Detta görs genom att du aktivt köper och säljer tillgångar för att på så sätt se till att målvikten i portföljen bibehålls över tid. Justering av viktningen i portföljen säkerställer att innehavet i enskilda tillgångar inte blir för stort eller för litet och därmed förändrar risknivån som följd.

Låt oss ta ett exempel. Vi tänker oss en portfölj som består av 75 % aktier och 25 % räntebärande tillgångar. Sedan portföljen sattes samman så har utvecklingen på aktiemarknaden och räntemarknaden sett olika ut, vilket innebär att den ordinarie viktningen har förändrats. Låt oss anta att aktiedelen nu väger 85 % och räntedelen 15 %. För att återgå till din ursprungliga fördelning (på 75/25) kan du då sälja av aktietillgångar för att sedan använda dessa pengarna till att köpa räntebärande tillgångar. Detta sker då tills balansen i portföljen har återställts.

Hur ofta du bör göra detta beror till stor del på vilken typ av portfölj du har har med hänsyn till vilka värdepapper den utgörs av, i vilken takt innehaven utvecklas och vilken övergripande risknivå portföljen har. Detta kan ske på årsbasis eller mer frekvent – det väljer du själv utifrån vad som passar just dig och din portfölj.

Du kan även fastställa specifika nivåer för tillgångarnas vikter och på förhand bestämma att portföljen ska rebalanseras när viktning avviker med “X” antal procentenheter (t.ex. 5, 10 eller 15). Det viktiga är dock att rebalanseringen faktiskt blir av så att portföljen ifråga återspeglar både din riskförmåga och riskvilja.

Disclaimer
Investeringar sker på egen risk. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Pengar som placeras i aktier och fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att man får tillbaka hela det insatta kapitalet. Innehållet på denna sida har ett utbildande syfte och ska inte betraktas som finansiell rådgivning eller uppmaning till investeringsbeslut.

Relaterad läsning:
Så funkar ränta på ränta
Bygg en utdelningsportfölj
Vad är bull och bear?
Vad är ett P/E-tal?
Vad är ett P/S-tal?